1819-1877 French Gustave Courbet Locations was a French painter whose powerful pictures of peasants and scenes of everyday life established him as the leading figure of the realist movement of the mid-19th century. Gustave Courbet was born at Ornans on June 10, 1819. He appears to have inherited his vigorous temperament from his father, a landowner and prominent personality in the Franche-Comte region. At the age of 18 Gustave went to the College Royal at Besancon. There he openly expressed his dissatisfaction with the traditional classical subjects he was obliged to study, going so far as to lead a revolt among the students. In 1838 he was enrolled as an externe and could simultaneously attend the classes of Charles Flajoulot, director of the ecole des Beaux-Arts. At the college in Besançon, Courbet became fast friends with Max Buchon, whose Essais Poetiques (1839) he illustrated with four lithographs. In 1840 Courbet went to Paris to study law, but he decided to become a painter and spent much time copying in the Louvre. In 1844 his Self-Portrait with Black Dog was exhibited at the Salon. The following year he submitted five pictures; only one, Le Guitarrero, was accepted. After a complete rejection in 1847, the Liberal Jury of 1848 accepted all 10 of his entries, and the critic Champfleury, who was to become Courbet first staunch apologist, highly praised the Walpurgis Night.  Related Paintings of Gustave Courbet :. | The Poor woman of the Village | Sea | Nude with Dog | Self-Portrait | The kill of deer |
Related Artists:
Ivan Bilibin
(Russian, 16 August [O.S. 4 August] 1876 - 7 February 1942) was a 20th-century illustrator and stage designer who took part in the Mir iskusstva and contributed to the Ballets Russes. Throughout his career, he was inspired by Slavic folklore. Ivan Bilibin was born in a suburb of St. Petersburg. He studied in 1898 at Anton Ažbe Art School in Munich, then under Ilya Repin in St. Peterburg. In 1902-1904 Bilibin travelled in the Russian North, where he became fascinated with old wooden architecture and Russian folklore. He published his findings in the monograph Folk Arts of the Russian North in 1904. Another influence on his art was traditional Japanese prints. Bilibin gained renown in 1899, when he released his illustrations of Russian fairy tales. During the Russian Revolution of 1905, he drew revolutionary cartoons. He was the designer for the 1909 premiere production of Nikolai Rimsky-Korsakov's The Golden Cockerel. The October Revolution, however, proved alien to him. After brief stints in Cairo and Alexandria, he settled in Paris in 1925. There he took to decorating private mansions and Orthodox churches. He still longed for his homeland and, after decorating the Soviet Embassy in 1936, he returned to Soviet Russia. He delivered lectures in the Soviet Academy of Arts until 1941. Bilibin died during the Siege of Leningrad.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Karl Bodmer
Swiss Painter, 1809-1893,Swiss painter and graphic artist, active in the USA and France. His earliest exposure to art probably came from his uncle, the landscape painter and engraver Johann Jakob Meyer (1787-1858). When he was 22, Bodmer moved to Paris, where he studied art under Sebastien Cornu. In Paris he met his future patron, Prince Maximilian of Wied-Neuwied, who was planning an ambitious scientific expedition to North America. Bodmer was engaged to accompany the expedition and to provide sketches of the American wilderness. After touring the East Coast, the party made their way westward via the Ohio and Mississippi rivers to St Louis, MO, and in 1833 travelled up the Missouri River into country scarcely inhabited by white men. On the journey north to Ft MacKenzie, WY, Bodmer recorded the landscape and the groups of Indians they encountered. Having wintered in Ft Clark, ND, they returned to New York and then Europe in 1834.